Från hjärtat

Att inte vara lika tighta eller umgås med sina barndomskompisar man känt i över 10 år är något sjukt sorligt.
Något som jag med tiden har lärt mig att acceptera, det egentligen sjukt att man har varit med vissa vänner sedan man var 9 bast och gått i samma klass, sen tiden efter studenten så förändrats allt man slutar helt enkelt umgås. Tjejer ,pengar och allt annat kommer in i bilden, man börjar prioritera nya bekantskaper och hamnar i nya umgängeskretsar. Om man ska vara ärlig så trodde jag verkligen inte för 1 år sen att saker skulle vara som de är idag. Ödmjuka kompisar har plötsligt blivit det motsatta.

Nära vänner som man genom åren varit lojala mot tror plötsligt att de är bättre än dig bara för att de nu har fått lite mer pengar än de hade förut, de som nu förtiden kör bilar, de som nu förtiden har fått flickvänner eller dem som nu förtiden är för fina för att umgås med dig eftersom att dom nu umgås med ”övfre östermalm människor” Du vet alla dem som har fått för sig att dem är bättre än alla oss andra som bor utanför tullarna.
Garvar alltid inombords när man hör tonen eller ser hur en person ändrar sin inställning eller ser annorlunda på dig när den plötsligt fått reda på att du bor i förorten. Många människor förknippar förorten till allt våld och missär som skrivs i tidningar. Jag kan lova dig att det händer lika mkt eller mer skit innanför tullarna som utanför men det skrivs inte lika mycket eller uppmärksammas på samma sätt. Undrar hur många personer som varje dag knarkar på Stureklubbarna? Förorten kanske inte har de mest attraktivaste byggnaderna men kärleken, gästvänligheten och respekten som finns bland alla människor som bor där går inte att ersätta med alla pengar som finns innanför tullarna. Jag kan säga så för att jag har både bott i rika områden som nacka och mindre rika områden som Hagsätra.